Hans Peter Burman, född 1951 i Norrtälje, spelade först i Uppsala folkmusikgruppen Hemkört. Han släppte därefter en LP med texter på jämtska, ett språk han fashinerats av. Hans riktiga framgång kom egentligen vid 1994 års CD debut ”En gycklares avsked” och så den på jamska. Under åttitalet spelade han även i gruppen ”Hardda ku hardda geit”(hälften ko hälften get). Här kommer en mer ingående text scannan från LP-skivans konvolut:
"Det var för snart 100 år sedan, eller exakt år 1885, som en anonym skribent under signaturen "Äcke"publicerade sitt första bidrag på jamska*) i den då nystartade Jämtlands Posten. År 1888 utkom så det första samlade häftet jamtmålsartiklar under titeln "Gott Humör", signerade Erik Olsson "Äcke". De har sedan i samlad form utgivits i flera upplagor, senast 1978 genom framlidne konsul Ragnar Olsons försorg. (Wisenska förlaget)
Erik "Äcke" Olsson är utan konkurrens vår främste jamtmålsförfattare, vilket inte minst antalet upplagor visar, och kan utan överdrift anses vara vår nationalskald. Det är framförallt hans dikter som rönt största uppskattningen och som genom tiderna deklamerats och sjungits av många som burit Ackes tradition vidare. Den musikaliska traditionen har dock av någon anledning brutits, kanske för att melodierna blivit "omoderna" och därför inte nått fram till dagens unga generationer. Ackes diktning är dock odödlig och vad vore då mer naturligt än att de kläddes i en ny musikdräkt, färgad av tidens musiksmak. (Och ingen äldre behöver misstycka det om de tänker på att jamskan, för att leva vidare, måste fånga de yngres intresse). Det är också tonsättaren Hans Peter Burmans reflexion att musikvalet skall spegla tiden.
Hans Peter Burman är född i Kristianstad och uppvuxen i Norrtälje - ett förhållande som inte ger någon självklar anknytning till Jämtland. Det kan kanske därför vara av intresse att klargöra bakgrunden till hur en "sörlänning" tonsätter, och dessutom sjunger Äckes dikter på perfekt Jamska! Men först några personliga data; född år 1951, efter studentexamen akademiska studier i Uppsala, med språk som huvudinriktning. Inskriven vid Norrlands nation 1971 och år 1974 medlem i landskapsföreningen Jamtamot (=jämtlandsstudenternas förening). Det var våren 1976 som jag lärde känna Hans Peter Burman, HP allmänt kallad, på den första kursen i jamska i Uppsala. När jag efter kursen tänkte skriva ett tidningsreferat och ringde upp HP för att få reda på vart han kom ifrån, svarade han -''je kom frå Norrtälje je"-' ja men", svarade jag, "var kom du frå i Jamtland mein je" envisades jag! Jag hade blivit lurad av hans språkskicklighet! HP:s språkbegåvning är säkert nära sammankopplad med hans musikaliska gehör - som är fenomenalt.
Hans musikslitet i kombination med kursen i jamska gav sedan iden till att övertala HP att till Jamtamots första sammankomst höstterminen 1976 försöka tonsätta någon av Ackes dikter. Övertalningen var inte svår och bara inom ett par dagar var dikterna, 'N riktun bonn och 'N goårslåt tonsatts. Urpremiären gav mersmak och i samband med Jamtamots sammankomster de följande åren, kom sedan HP med fler, nya tonsättningar av Ackes dikter. Så hösten 1978 träffade jag en gammal skolkamrat, Sven Hellström, och Kalle Blombergsson... och tack vare dem, och inte minst HP, har Du nu förmånen att få lyssna till denna LP. Tack Erik Olsson "ÄCKE"! Aspås i augusti 1980 Not. *) Jamska = jämtska"
Du måste vara inloggadför att kunna ändra biografier, lägga till
skivor m.m. Att registrerasig kan vem som helst göra och det är enkelt och
går snabbt.
