Dom heter egentligen Prime Mover (som är engelska för Drivkraft) och är ett finskt progressivt rockband som sjunger på svenska. På deras två tidigare skivor har de sjungit på engelska men här går de alltså över och sjunger på svenska med finsk accent och det är slående bra!

Tror inte att jag hört något liknande innan, i alla fall inte från Finland. Musikaliskt så är dom underbara. Musiken växlar oväntat men efterlängtat mellan olika stilar och de lyckas variera låtarna på ett sådant sätt att man hela tiden hittar nya partier som man gillar. Då orgeln dyker upp så påminner dom om Kvartetten Som Sprängde. Mest som på plattan Valhall där Kvartetten Som Sprängde kompar Bernt Staf. De tvära vändingarna får dem att låta lite som Trettioåriga Kriget, speciellt då’rom öser på och kör lite hårdare. När de sedan är dags att plocka fram orgeln igen och köra lite lugnare i någon minut så väcks referenserna till Bo Hanssons plattor. Till och med likheter med den symfoniska gruppen Kaipa och jazz-rock gruppen Egba kan man låta sig höra ibland. En helt otrolig blandning, inte sant? Men funkar det? Funkar det verkligen att blanda så många olika stilar, inte på bara en och samma skiva utan ofta i en och samma låt?

Bygg inte upp några jättehöga förväntningar nu bara för jag kastat in några legendariska referensband i jämförelsen. Då förstör du ju hela upplevelsen. Bered dig dock på en mycket annorlunda och spännande skiva som håller hela vägen ut. Inte ett enda dåligt spår!

2005-04-04
Patrik Carlson